White Ninja

Karin säger:
halllååå, vi lever faktiskt i 2000 talet, samerna existerar dom liksom o prydnadskuddar

misströsta inte, det är inte så långt kvar till jul, allt beror på hur högt upp i björken man sitter. faktiskt så orkar jag inte skriva mer om thailand, ni får helt enkelt gissa vad vi gjorde sista veckan, fråga mig funkar ju också.

Tidigt imorse (jag går ju numera upp senast sju varje morgon) skulle jag följa med motherfucker och handla, men hör och häpna, kvinnan hade åsikter om mina rosa långkalsonger och sa att jag inte fick åka i dom eftersom de liknade en pyamas brutalt mycket. och  och  OCH? själv är jag så förbannat trött på folk som hela tiden tänker på vad andra ska tycka och tänka om en, kan man inte bara slappna av o chilla på, göra det man vill och skita i alla andra?
Jag köpte en fett fin grön muslimsk mössa av något slag när jag var i Trang, ingen i sverige skulle ens överväga att använda den men jag tänker bära den med stolthet, vad alla än säger. och nu ska jag gå och lägga mig för jag börjar bli trött. tjingtjong

Jag inser att mina fingrar inte fått utlopp på tangetbordet ordentligt på oroväckande länge så här följer en nyktrare och utförligare berättelse om vår resa till thailand.
Gud jag mår illa, jag gick upp fem imorse och tvättade, jag är fortfarande inställd på thailandtid, underbart.

Det hela började i huvudstaden Bangkok, där hettan fick ett ansikte, den slår emot en som en fiskmås kraschar mot en flygplansruta, men man vänjer sig ganska snabbt faktiskt. Vi anlände på kvällen, alldeles för sent, betalade 150 jävla baht för att ta oss till khao san road. Självklart var det omöjligt att hitta "hotell"rum, allt var fullt, vi svettades, väskorna vägde bly och vi var sjukt trötta. Men till slut uppenbarade sig ett ledigt rum, vi fick iofs vänta en timme på att de skulle städa det och det var fett dyrt, men ja.
Vi hade stora planer för bangkok, har jag för mig iaf, men det blev i princip bara shopping. Smart drag mr christer -----> ännu tyngre väskor. Vi köpte tre kilo kokain sen var det kört. Nä om jag börjar ljuga redan nu så kommer jag fortsätta med det så lika bra att lägga ner det direkt.
Äh, vi stannade två nätter sen drog vi vidare till Kanchanaburi. Tog en cykeltaxi, herregud vilka benmuskler, för 4 kr till ett guesthouse som låg på floden, gupp gupp, där var det fint och vi trivdes som ödlorna i taket.
Jag minns ej såväl vad vi gjorde den dagen men morgondagen åkte vi iaf till ett tempel och klappade leriga tigrar. Vilken upplevelse, nooot. Efter det var vi svettiga utav bara helvete så vi tog bussen till vattenfall för att svalka våra vackra kroppar, när bussen stannar är det tre km kvar att gå för att komma till entrén till nationalparken.
Det bör nämnas att vi hade feta skavsår och knappt kunde gå , plus att det var ca 65 grader varmt, men vi kom fram till slut, för att inse att inträdet kostade 40 baht för thailändare och 400 baht för utlänningar. Jag fick ett smärre utbrott på kvinnan som skulle ta betalt och menade på att detta var rasism av allra högsta grad. ( ja jag vet att vi är rika västerlänningar för dom och kan betala mer än dom men jag såg svart just då) Vi insåg att vi inte hade tillräckligt med pengar och de tog sjävklart inte kort. Jag tror inte ni förstår hur detta kändes, vi var tvungna att gå tre km tillbaka för att sedan åka buss två timmar hem. Som tur var så skjutsade de oss på moppen tillbaka till busshållsplatsen. Hursomhelst, ganska misslyckad dag.
Aa sen flöt det på, vi kom till slut till ett vattenfall där vi kunde bada, vi testade thailands coctail-utbud och lärde känna två sköna irländare och två fräna fransyskor, shoppade lite mer, åt en massa pad thai och drack chang.
Efter fyra dagar ansåg vi det vara dags att dra söderut, till Koh Tao där lina skulle ta sitt dykcertifikat, och jag skulle ...göra ingenting haha. Buss i åtta timmar, båt i sex ( där vi stiftade bekantskap med Leah och Martin från Wien, som vi hängde med sen under hela veckan), faaaaarlig taxi 30 min sen befann vi oss i Tanote Bay. En avskild strand där i stort sett endast tyskar och österrikare figurerade. Det var najs. Snorklingen (som jag fick nöja mig med) var i särklass den bästa jag varit med om, hajar liksom, hajar. HAJAR. Ja okej de var inte farliga men det var mäktigt att simma runt helt själv och helt plötsligt befinner man sig i ett stim med 20-30 hajar.
Intaget av chang beer var för min del oroväckande stort varje dag, med tanke på att jag aldrig dricker öl annars. Men jag hade väldigt kul, speciellt en kväll när jag nog underhöll många människor i min dimma. Är man galen nykter så finns det inga gränser för hur crazy man blir med promille i blodet. Speciellt inte när man befinner sig i paradiset.
PÅ Koh Tao träffade vi Gerhard, en snygg österrikare som Lina inledde en ganska allvarlig romans med. Såpass allvarlig att han följde med oss när vi drog vidare till Koh Pan Gnan. Trots att han redan hade spenderat en hel månad där.
Gerhard tod med oss till Jaaz och Nom på Best View Villa ( ää hur fan stavas det?) Så otroligt fint och lugnt, alla var som en stor familj. Ständigt höga hela tiden. Man tar vad man vill ur kylen och skriver upp det i sin bok och betalar sen allt när man åker, väldigt smidigt. Maten var i toppklass.
Här ville jag stanna för evigt, jag kommer definitivt åka tillbaka till mamma Jaaz. Enda nackdelen var väl att vattnet var väldigt långgrunt och att det var rätt långt till partystranden Haad Rin (där fullmånefesterna är), men vi åkte dit i princip varje kväll ändå. Abooo, buckets i överflöd ,sex på stranden, dans i djungeln etc etc det måste upplevas. Lina och jag instiftade en liten tävling om vem som hade rumlat runt med flest nationaliteter, men hon hade ju sin gegge så jag antar att jag segrade.
Och så var det i princip hela veckan, bakis i hängmattan på stranden på dagarna och rajtantajtan på nätterna. Men vi hann faktiskt besöka det gamla templet på ön och bli kompisar med en fett cool munk också.

Nä kära soldater, nu orkar jag inte skriva mer just nu, återkommer med mera. Be strong.